Fredag 26 maj

Idag skall vi åka till vikingastaden York. Vi kör via Chesterfield raka vägen till Ml, som senare övergår till M18. Vi kör alltså på motorväg den mesta vägen, så det går snabbt. Det är också lätt att hitta till York, då det finns skyltning från motorvägen.

Vi parkerar bilen i närheten av turistbyrån. Vi betalar parkeringsavgift för 4 timmar. På turistbyrån får vi en stadskarta, och de pekar ut var Jorvik Viking Center ligger. Vi går genom staden i riktning mot museet. Men innan vi går in, äter vi middag på ett cafe.

När vi ätit går vi till museet. En skolklass står i kö och skall in, men de släpper in oss före. Vi får göra en resa baklänges med ett tåg till vikingatiden. Vi åker genom byar med människor och djur. Det finns både ljud och lukter. Det är mycket välgjort. Vi fotografer i början av åkturen, tills vi får reda på att fotografering är förbjuden.

Efter besöket i museet går vi en promenad genom Yorks gamla stadsdel som är från medeltiden. Här finns flera gågator, gamla korsvirkeshus som lutar ut mot gatan. Vi kommer fram till katedralen Minster, en stor kyrka i klass med Westminster Abbey. Här finns stora fönstermålningar och vackra valv.

Solen skiner under vårt besök i York. På vägen tillbaka till bilen ser vi en del av den gamla stadsmuren.

När vi kommit tillbaka till bilen, planerar vi den fortsatta resan. På turistbyrån fick vi tips på vilken väg vi skulle ta ut ur staden.

Vårt nästa mål är nu Yorkshire Dales. Efter utfarten stannar vi och tankar på en Shellmack. Vi åker raka vägen mot Harrogate. Vägen går sedan i riktning mot Skipton, där vi svänger av norrut in i Yorkshire Dales. Tar in på ett B&B på en lantgår för natten. Klockan är lite över 20.00. Det är ett vackert stenhus som är renoverat.

Lördag 27 maj

Vi åker och tittar på byn Arncliff, parkerar bilen och går uppför vägen mot en höjd. Fotograferar fåren och de höga stenmurarna. Beser också en gammal kyrka och kyrkogård. Vi tar en promenad genom byn. Här finns gamla stenhus och det verkar som vi befann oss i ett annat århundrade.

Lämnar Arncliff och åker tillbaka på den lilla byvägen som ledde dit. Svänger sedan av mot byn Kettlewell. Vi följer floden Wharfle, passerar Cray. Vi kommer fram till väg A684, där vi svänger till vänster.

Vi stannar i byn Aysgarth och köper kort, ostar från Swaledale och en bok av James Herriot. Jag skriver vykort till jobbet som jag postar här. När vi besett byn fortsätter vi till Askrigg. Det är här som James Herriots filmer har spelats in. Vi ser huset som var veterinärmottagning i filmen.

Detta är en gammal by med de typiska grå husen för trakten. Vi köper böcker av bl a Herriot och en video till Majs arbetskamrat. Nu skall vi köra en riktigt smal liten väg, där det bara går att mötas på särskilda mötesplatser. Här är det också ganska backigt. Vägen stiger upp över en höjd.Hittar en utmärkt rastplats här uppe. Det finns en liten bänk och med en skylt där det står "Franks seat".

Här dricker vi kaffe och äter youghert, apelsin och grapefrukt som vi har med oss. Detta är ett trevligt rastställe, det känns som vi var mitt ute på landet. Det är bara någon enstaka bil som passerar här under vår rast.

Vi kör vidare över höjden på en mycket smal och krokig väg med branta backar. Jag måste bromsa med motorn för att inte bromsarna skall bi överhettade. Här går vägen upp och ner genom djupa dalar, det är Swaledale, den nordligaste och vildaste dalen.

Vi stannar i Keld och tittar på ett vattenfall och en gammal kvarn.Efter denna vägen är det mycket får. Naturligtvis finns det även stenmurar över hela landskapet. Vi lämnar det pittoreska Yorkshire Dales via väg B6270 och kör till motorvägen M6, som går rakt norrut mot Skottland.

Det går undan på motorvägen, och det är lite trafik, så körningen känns riktigt avkopplande efter de smala och krokiga vägarna vi har kört på tidigare. Det dröjer inte länge f ör än vi kommer in i Skottland. Klockan har blivit över 20.00 och på kartan söker vi upp första tätort utanför motorvägen.

Vi bestämmer oss för att köra in till staden Lockerbie, som ligger alldeles utanför motorvägen. Det var ju här som ett pasagerarplan sprängdes för något år sedan.

Vi kör igenom staden för att titta efter rum. vi hittar flera B&B, men vi bestämmer oss för att stanna vid ett hus som ser "vanligt" ut. Det är ledigt, och värdinnan visar sig vara mycket vänlig och trevlig. Hon bjuder på kaffe och kakor i det stora vardagsrummet. Här sitter en familj från Birminghamn med 3 barn och spelar spel. De skall åka upp till Skottland på en semestervecka.

När vi druckit kaffe sätter jag mig i det stora rummet och skriver dagbok.

Söndag 28 maj

Efter frukost fortsätter vi med resplanen, skriver upp vilka vägar vi skall köra och vilka destinationer de har. Detta för att veta vad det står på skyltarna. Kl 10.10 är vi klara för avfärd och värdinnan önskar oss fint väder.

Vi kör ut ur Lockerbie och ut på M4. Vi kör mot Glasgow, det är motorväg, men inte så mycket trafik. Man måste köra igenom centrala Glasgow för att komma den väg som vi skall köra, Skottlands största stad. Men det går ganska bra att hitta, vi följer skyltningen, men det gäller att titta noga, för det är massor av korsningar och många ljussignaler.

Vi tar väg A82 som är kustvägen. Vi följer delvis kusten, men genar på flera ställen så att det inte blir så långt. Kusten består av många stora havsvikar. Vi kör på omväxlande vägar, djupa dalar och höga fjäll runt omkring. Ginsten och rhodendendron blommar på många ställen. Det växer också vackra blå blommor vid vägkanten.

Vi kör genom Argyll Forest Park. Här finns både skog och fjäll. Vägen går genom vackra dalar. Vi stannar i "den vita staden" Iveraray, vid Loch Shira, en del av Loch Fyne. Här är det mycket folk, fullt med bilar överallt. Det är tydligen något slags evenemang i staden.

Vi äter middag här, lamm med pommesfrites och grönsaker. Vi sitter och njuter av maten och tittar på folk. Ägaren upptäcker att vi är svenskar och talar om att han har en dansk fru. Klockan har blivit 15.45, vi har inte ätit sedan i morse. Man står sig bra på den engelska frukosten.

Innan vi lämnar Iveraray, går vi in i en affär och handlar bl a bröd. vi kör sedan mot Connel. Nedfarten från höjderna mot Loch Awe är mycket vacker. Vi kommer till en trädgård som heter Druimavuic Gardens. Det är en privat trädgård som är öppen för allmänheten. Vi åker fram, en man talar om att det är stängt, men det går bra att titta ändå. Det regnar, så jag har med paraply för att skydda kamera och mig själv. Maj har regnrock. Trädgården är mycket större än den såg ut att vara. Vi går runt och tittar och fotograferar. Jag får hålla paraplyet över Maj när hon fotograferar. Vi går en slinga genom trädgården. Det finns även en del inne i skogen. Det går bra att fotografera fast det regnar, om man är rätt utrustad. Trädgården och huset ligger på en höjd med utsikt över en sjö. I en broschyr står att den äldsta delan av huset är från 1747. Vid vårt besök kommer vi inte in i huset eftersom det är stängt.

Efter detta trädgårdsbesök fortsätter vi vår äventyrsresa. Det har slutat regna och solen tittar fram ibland. Vi hittar ett fint rastställe vid sjön Loch Linnhe. Vägen går intill sjön här och det finns plats att parkera bilen. Vi sätter oss precis vid strandkanten och dricker kaffe. Det är ett vackert ljus över sjön, det är mulet men solen lyser igenom ibland. Vid strandkanten växer små blommor mellan stenarna. Fotograferar de fina stenarna och blommorna vid vattenbrynet. Vi hör fågelskrik, ser en fiskare i gult oljeställ som en glad färgklick vid stranden. Maj plockar sten och mitt paraply torkar.

Enligt Majs anteckningar var vi stilla här i 40 förtrollande minuter.

Vi kör vidare, och nu har klockan blivit närmare 20.00. Det är dags att börja titta efter övernattning. Vi hittar snart ett B&B som ligger vacker med utsikt över en vik av Loch Linnhe. Peter och Carol Hanson heter värdparet.

Vi får rum med TV och dubbelsäng, sjöutsikt från rummet. Beställer frukost till kl 7.30. Det regnar lite på kvällen. Jag gör iordning choklad att dricka. Maj lägger sig och läser.

Måndag 29 maj

Nästa etapp blir till Iverness. Vägen går längs sjöarna. Vi kommer till Loch Ness och stannar vid turistbyrån i Fort Augusta. Jag skriver kort som jag postar. Vi stannar här i drygt en halvtimma innan vi åker vidare. Följer nu Loch Ness ända till Iverness.

Vi har utsikt över sjön och ginsten lyser gul på många ställen. På en parkeringsplats ser vi den första skotten i kilt. Han står och spelar säckpipa och säljer kort. Vi har stannat och går fram och fotograferar honom lite diskret.

Vi kör vidare och stannar och dricker kaffe vid vägen. Det finns en mur som vi använder som bord och sittplats. Det är ganska lummigt runtomkring. Vi har utsikt rakt över Loch Ness. Nessie syns inte till idag.

Stannar och tittar på flera ställen. Det finns fortfarande blommande ginst både vid vägen och uppe i sluttningarna. Det blir många fina landskapsbilder. Kl 13.00 är vi framme i Iverness, som är centrum i de norra högländerna.

Vi kör in mot centrum och parkerar på en kundparkering för ett varuhus. Här är fri parkering så vi kan lugnt lämna bilen. vi tar en promenad genom centrum. Vi är inne och tittar i affärer. Först går vi igenom en arkad. Det finns många fina saker att titta på. Maj köper en lätt sommardress. Vi är också inne i flera skobutiker.

Sedan går vi in på turisbyrån och tittar på böcker och vykort. Vi går över floden och fotograferar de omgivande bergen från bron. Solen skiner hela tiden medan vi är där. Kl 16.00 lämnar vi Iverness.

Nu börjar att få ont om tid, hittills har vi inte tänkt så mycket på att vi har begränsad tid, utan har tagit den tid vi behövt. För att hinna med Lake Distict också, måste vi nu ta närmsta vägen söderut mot Edinburgh. Vi väljer väg A9, som går genom inre delen av Skottland. Vägen är skyltad mot Perth, ett ortnamn som jag förknippar med Australien. Här är det lätt att hitta ut ur staden, A9-skylten syns nästan från parkeringsplatsen. Vägen är nybyggd, rak och bred.

Vi ser många höga berg runt omkring, en del med snöfläckar på toppen. Liknar mycket de svenska fjällen, men med får istället för renar. Här finns också stora ljunghedar.

Under denna sträcka skiftar ljuset hela tiden, precis som i fjällen. Det är omväxlande solsken och regn, vilket ger fina ljuseffekter i landskapet. Aldrig har vi sett så många regnbågar som vi gör under den här vägsträckan.

Vi stannar flera gånger för att fotografera regnbågar. En regnbåge är hel och går ända ner till marken. När vi hittat en parkeringsplats och skall fotografera den, börjar regnbågen försvinna, med början vid marken. Vi stannar bl a och fotograferar vid bron över River Findhorn. Vi ser på de stora ljunghedarna, och tänker det måste vara fint när de blommar.

Vi börjar bli hungriga och därför kör vi in till en ort som heter Kingussie, för att äta. Hittar en fint hotell, som ligger i en stor park. Vi ringer på, efter en stund kommer det en kvinna och frågar om hon kan hjälpa oss. Vi beställer en lättare rätt, hänvisas till ett sällskapsrum medan bordet dukas.

Efter en stund får vi komma in i matsalen, och blir hänvisade till ett fönsterbord, med utsikt mot trädgården.

Maten smakar bra, men det är inte så mycket, men känner att jag inte är i behov av en stor middag efter den kraftiga frukosten.

Vi lämnar detta lilla samhälle och kör ut på stora vägen igen. Vi kör ännu ett stycke och när klockan är 20.15, svänger vi av till en mindre stad som heter Pitlochry.

Ett typiskt skotskt namn som låter på ett speciellt sätt när otsbefolkningen uttalar det. Vi kommer in på den lilla genomfartsgatan. Vi tittar efter B&B, hittar ett av de grå stenhus som är så vanliga här. Det ligger som i en radhuslänga.

Vi möts av värdinnan i dörren. Hon är mycket pratsam och trevlig. Hon heter Kate. Här finns plats och vi får välja mellan 3 olika rum.

Väljer ett rum med 2 sängar för att få bra utrymme. Kate dirigerar in bilen på gården bakom huset. Sedan blir vi bjudna på kaffe och kakor. Värdinnan berättar för oss att det är musikunderhållning i Town Hall i kväll. Det är gångavstånd dit.

Vi går dit när vi druckit kaffe. När vi kommer är man framme vid det sista numret för kvällen. Vi går in och lyssnar. Efter vägen ser vi flera fina trädgårdar, Maj vill gå dit nästa dag och fotografera när det är ljust. Det är en del folk ute när vi går hem till vårt rum. Det verkar vara en mysig småstad eller by. När vi kommer hem erbjuder värdinnan oss mera kaffe, men vi tackar nej. Jag skall skriva dagbok i kvälloch Maj skall ordna med vykort. "See you tornorrov", säger värdinnan Kate.

Tisdag 30 maj

Innan vi åker ut ur Pitlochry, kör vi till "sagoträdgården" vi såg kvällen före. Vi fotograferar den trädgården och sedan vill Maj göra en egen fotorunda. Jag hämtar upp henne på vägen. Vi säger att det skulle varit intessant att ha stannat här en dag. Det verkar vara ett gammaldags fint samhälle med pittoreska hus.

Målet för dagens etapp är Edinburgh, Skottlands gamla huvudstad. Detta blir storstadsbesöket under vår resa.

På vägen dit skall vi göra en avstickare till en gammal by som heter Auchtermuchty. Ja. det är rätt stavat.

När man skulle spela in nya avsnitt av dr Finlay sökte man en gammal by i 30-talsmiljö och valde då denna by för inspelningarna. En by där tiden har har stått stilla. Vi svänger av motorvägen och kommer fram till byn Auchtermuchty.

Vi stannar vid postkontoret för att köpa vykort samt för att posta vykort till Sverige, och få det stämplat med det egendomliga ortsnamnet. Vi går runt i centrum, jag fotograferar en skylt utanför pastorsexpeditionen med ortsnamnet.

När vi tittat färdigt, kör vi ut till motorvägen igen och fortsätter mot Edinburgh. Innan Edinburgh skall vi passera över havsviken Firth of Forth på en lång bro. Här får vi betala 40 pence i broavgift.

Vi följer skyltningen mot centrum. Det går bra att köra, det är lite trafik och breda gator. Kommer in i centrum, men har svårt att avgöra var vi är någonstans. Jag stannar och frågar en äldre herre om han kan peka ut på kartan var vi är. Han är mycket hjälpsam och försöker men klarar det inte.

Vi fortsätter lite till och nu ser vi att vi befinner oss på Queens Street, alltså mitt i centrum. Vi kör in och stannar till vid en parkeringsplats. En lapplisa går förbi, jag frågar henne var man kan parkera. Hon pekar på en parkeringsplats, just när en bil kör ut.

Det är en avgiftsbelagd parkering och jag köper biljett för en timma, kostar 40 pence. Vi skall gå till turistbyrån för att få en riktig karta och ta reda på var det finns övernattning. På turistbyrån köper vi en karta och får en förteckning över Bed & Breakfast. Vi går tillbaka till bilen, en timma har nästan gått.

Det har börjat ösregna och vi sätter oss i bilen och tittar efter vilka B&B som finns, var de ligger samt om det finns parkering. Jag ringer till ett par ställen från en telefonkiosk som finns precis intill. På det första stället fanns det inget rum ledigt och på ett annat ställe är det ingen som svarar. Jag går tillbaka till bilen och sätter mig. Vi går igenom listan och skriver upp några adresser så att jag har flera att ringa till.

Jag går tillbaka och ringer igen, får postivt besked på ett B&B 20 minuters gångväg från centrum. Där finns parkering också. Rummet kostar 17 pund per natt. Jag talar om för värden att jag befinner mig i centrum, och att jag kör dit direkt. Det är heller inte så svårt att hitta dit enligt kartan. Går igenom färdvägen dit med Maj som skall vara kartläsare.

Vi kör ut från parkeringsplatsen. Det är mycket trafik för tillfället, det blir alldeles igenkorkat ett tag. Men det är inga problem att köra, vi skall följa samma gata hela tiden, fast den byter namn flera gånger. Maj följer med på karta och när Minto Street dyker upp är vi strax framme. Det är lätt att hitta Four Seasons som stället heter. Vi kör förbi och vänder för att komma på rätt sida. Värden, en vänlig herre, kommer ut och vinkar in mig på den trånga parkeringsplatsen utanför. Maj står på gatan och fotograferar! Vi får vårt rum och frågar om vi kan ha bilen parkerad här under morgondagen. Han säger att det inte går. På förslag av Maj bestämmer vi oss för att stanna ytterligare en natt så att vi kan ha bilen kvar här under morgondagen. Vi kan då starta härifrån på morgonen utvilade.

Vi kokar kaffe på rummet, vi har inte ätit sedan imorse och klockan är 16.00.

Sedan går vi ut på stan, går till centrum för att se oss omkring. Det går även bussar här som vi kan använda oss av. På vägen mot centrum ringer jag till pappa, som fyller 88 år idag. Jag gratulerar honom samt talar om att allt är bra. Maj ringer till som bror Lars, hon talar in en hälsning på telefonsvararen.

Vi kommer fram till centrum och följer sedan Princes Street som utgör paradgatan här i Edinburgh. Vi tar en promenad genom parken som finns mellan Princes Street och slottet. Här finns fina planteringar och stora gräsmattor. Solen skiner och på några ställen ligger det människor och vilar eller läser.

På en hög kulle intill ligger slottet, Edinburgh Castle, vi fotograferar parken och vyn mot slottet.Vi går på andra sidan av Princes Street tillbaka där vi går in i en bokhandel och tittar på kort. Vi ser också en folkdansuppvisning till musik utanför turistbyrån. Vi tar bussen tillbaka till vårt rum.

Onsdag 31 maj

Idag skall vi göra en statstur till fots. Först går vi till den gamla delen av Edinburgh och gatan The Royal Mile. Gatan går ända fram till slottet. Detta var tidigare huvudgatan innan det nya Edinburgh byggdes.

Vi går in i kyrkan St Giles och tittar och fotograferar. Vi fortsätter gatan fram till slottet. På planen framför är det fullt med turistbussar och bilar. Vi går inte in i slottet, utan nöjer oss med att fotografera högvakten utanför. Vi tittar på utsikten över staden.

Sedan tar vi en promenad i parken nedanför slottet. Det är en mulen dag men uppehållsväder,lagom varmt för att ströva omkring. Vi gör ett besök på Camera Obscura. Där kan man se på utsikten över Edinburgh genom ett periskop som ger en bild på en spegel. Det går att svänga periskopet runt för att se det man önskar. Längst upp finns det en terrass med utsikt runt om. Här fotograferar jag med teleobjektivet och stativ. Innan vi går därifrån tittar vi in i shopen.

Vi fortsätter tillbaka på The Royal Mile, samma väg vi kommit. Det är dags för mat, vi kommer till ett ställe som heter Ellington där vi går in och äter en pizzabuffe. Här kan vi äta så mycket vi orkar, bra om man bara är ute efter mat till ett lågt pris.

Vårt nästa mål är Holyrood House, som är drottningens bostad när hon är i Edinburgh, går inte in, utan tittar utanför.

Vi fortsätter upp till Calton Hill. Det är en kulle med utsikt runt hela staden. Här uppe ligger Nationalmonumentet som hyllar de skottar som dog i krigen mot Napoleon. Det är en kopia av Parthenon i Aten. Här står också Nelsonmonumentet. Vi tar många kort här över havet, mot den stora kullen utanför Edinburgh och utsikten över Princes Street.

Det är varmt och soligt och jag blir varm eftersom jag har jackan på mig. Vi går ned från kullen och går sedan längs Princes Street. Vi stannar vid turistbyrån vid köpcentret, dit vi kom igår när vi skulle ha rum och det ösregnade. Vi sätter oss utomhus vid cafe Vienna och dricker kaffe med kaka till. Sedan ger vi oss in i folkvimlet på Princes Street, promenerar sakta för att uppleva atmosfären.

Ser några kiltklädda skottar, bl a en som står och spelar saxofon. Här finns fina butiker och vi fönstershoppar emellanåt. Det känns trivsamt att gå här. När vi kommit ett bra stycke ner på gatan, börjar det regna. Vi söker upp en pub på en tvärgata, för att få regnskydd.

Beställer var sin dricka och slår oss ner vid ett bord. Det är mycket folk där. Det pågår en fotbollsmatch på TV och många är väldigt intresserade. Regnet kom ganska lämpligt, dels fick vi uppleva den genuina puben och dels fick Maj skrivit vykorten.

När vi kommer ut igen har det slutat regna och solen skiner. Vi går tillbaka på Princes Street. Husen uppe i gamla stadsdelen blänker i solen. Jag fotografer det vackra ljuset efter regnet. Vi tar en genväg upp till vår gata genom gamla stan. Tittar in i några affärer på hemvägen. Vi ser polisen göra en utryckning och rusa in i en affär. De kommer dock ut i ogjort ärende. Vi kommer hem till vårt rum, dricker kaffe och äter upp våra ägg från i morse. Det är sista kvällen i Edinburgh och i morgon åker vi till Lake District.